Vi lever pa chips och godis.

Mycket har hant och vi ar igang hela tiden, den enda lediga tiden vi har ar nar vi sover. Vi vet inte vad vi kanner, om vi ar glada eller ledsna.

Att komma som turist ar en sak, men att bo hos en ecuadoriansk familj och att praktisera pa en forskola/ barnhem ar nagot helt annat.

Idag var vi pa en forskola som ligger i ett jatte fattigt omrade. Sa som barnen hade det skulle det aldrig bli accepterat i Sverige, inte ens for 30 ar sedan. Vi ville garna saga vad vi tyckte och dela med oss av vara kunskaper om barnomsorg, speciellt da de som jobbar dar inte ar utbildade.

Fast att maten vi fick dar var det ackligaste vi atit i hela vara liv och att platsen var valdigt liten for 50 barn sa verkade barnen trivas och dem kunde mycket.

For nagon dag sedan var vi vid ekvatorlinjen med var vardfamilj. Nar vi stod pa linjen kom nagra barn fram till oss och ville ha vara autografer. Folk runt om tittade och tog foto pa oss. Vi vet fortfarande inte varfor....

Det ar inte latt att vara blond i Ecuador!!!

Vi saknar svensk mat och varmvatten i duschen... // Sofie och Harriet.